Någon sa att känslan av ensamhet verkar vara den nya folksjukdommen och visst är det så att man mitt ibland människor kan känna sig ensam. Att man mitt i framgång kan känna tomhet. Mitt i skrattet kan känna sorg. 

 

När jag ser hur människor kämpar för att få ihop sina liv kan jag inte låta bli att tänka på Strindbergs kända ord om att det är synd om människorna. Lidande och sorg är en del av livet precis som glädjen är det. Ingen tycks vara förskonad från smärta. 

 

Men vet du om att mitt i din känsla av ensamhet så är du inte ensam. Mitt i ditt strävande med att få relationerna att fungera så finns det hjälp. När du känner att du inte räcker till så finns det någon som tror på dig.

 

Min tro på Gud ger mig den kraft jag behöver för att kämpa på med vardagen . Om alla är emot mig så är han för mig. När jag tänker att jag inte är bra nog så säger han att jag duger. När jag känner mig ensam är han mitt sällskap. När gråten inte ville ta slut var han min tröst.

 

Ibland skulle jag vilja ropa det ut från hustaken! Du är inte ensam! Gud är på din sida och han vill visa sig för dig om du frågar efter honom av hela ditt hjärta.