Jag tycker det är bra att ha förebilder i livet. Personer som man kan se upp till och dra lärdom och inspiration ifrån. Jag har många förebilder men Jesus är min största. Ofta framställs han på målningar som ganska menlös och fromt sittandes på en äng med små lamm eller barn i famnen. Och det kan ju vara en fin bild av honom men personligen gillar jag mer rebellen Jesus. Han var ingen mes utan otroligt radikal och utmanade för sin tid. Han gick verkligen mot strömmen. Han ifrågasatte den teologiska eliten när de stoltserade med sina stora kunskaper ur Bibeln men saknade kärlek till sina medmänniskor. De kunde rabbla långa passager ur Guds ord men levde inte efter dem. Jesus kallade dem för hycklare och till och med huggormsyngel. Eller när han kom till templet och upptäckte att man gjort en varuhall av Guds hus så står det att han knöt sig en piska av rep, välte omkull säljarnas bord och slog ut växlarnas pengar på marken och jagade dem på flykten.

Under förra årets melodifestival sjöng Louise Hoffsten ”Only the dead fish follow the stream”. Jag fastnade direkt för låten för jag gillade texten som handlade om att simma mot strömmen. Och det kostar på att inte göra som alla andra gör bara för att alla andra gör det, om du förstår vad jag menar.

Jag är rädd för att bara följa med strömmen utan att jag själv märker det och göra saker bara för att alla andra gör det utan att ifrågasätta. Har du tänkt på att när man går och badar på en badstrand och man har lämnat handduken på stranden kan det vara svårt att hitta tillbaka när man ska gå upp ur vattnet. Man har följt med strömmen utan att man lagt märke till det. Därför är det bra att ha en fast punkt i livet att alltid utgå ifrån så man inte glider iväg åt fel håll. Jesus är min fasta punkt. Han är den jag följer även om det innebär en väldig massa simmande motströms. Men hellre det än att vara en död fisk.