Under förra veckan var jag och talade på en kvinnokonferens i Otuboi, Uganda. Detta blev en väldigt speciell upplevelse för mig eftersom det var första gången som jag fick tala på en konferens i Afrika på detta sätt. I januari 2013 gav Gud mig en bild av att jag stod inför afrikanska kvinnor och talade. Den bilden har jag burit som en skatt i mitt hjärta och jag har bett över den och väntat på att det Gud visade mig skulle bli verklighet. För Gud har alltid sin perfekta tajming för allt som han har tänk för oss. Vår del i det hela handlar ofta om att ha tålamod och vänta. Att försöka öppna dörrar i egen kraft är bara tröttsamt. Att vänta kan också vara tröttsamt men när Gud väl börjar öppna rätt dörrar är man ofta tacksam för den tid man fått i förberedelse för att klara uppdraget.

Vi var fem kvinnor som åkte ner till Uganda och vi fick verkligen kliva rakt in något som Gud hade förberett. Redan innan hade Gud gett oss orden från Jesaja 61:1-3 som talar om att komma med befrielse till de bundne och frihet till den fångne. Vi fick också ett ord från Matteus 6 där Jesus uppmanar lärjungarna att be om att hans rike skulle komma redan nu och att hans vilja skulle ske på jorden som den sker i himlen. I himlen är ingen sjuk eller själsligt bunden. Där är alla fria. Med dessa ord i ryggen förberedde vi oss i bön och fasta innan vi åkte.

Redan första dagen fick vi be för många sjuka och den helige Ande kom med sin kraft. Jag har aldrig sett så många bli helade i ett och samma möte. I en publik på runt 400 kvinnor uppskattade vi att runt 120 blev helade! Kvinnor med onda ryggar och höftproblem började hoppa av glädje. En blind kvinna fick sin syn, obrukbara kroppsdelar fick tillbaka sin funktion, ja listan kan göras lång. Detta går inte att beskriva med ord. Det måste upplevas. Vi bara stod i förundran över vad Gud gjorde! Vi ger honom all ära för detta. Vi fick bara vara kanaler för hans kraft. Under resten av konferensen fick vi också se många uppleva inre helande och själslig befrielse. De ord Gud hade gett oss innan vi åkte besannades med råge.

Det jag börjat förstå är att när vi är i Guds tajming så finns det en nåd och en smörjelse för uppdraget. När vi vill springa före Guds plan är det lätt att vi stångar oss blodiga och tröttar ut oss men när vi går i takt med Guds plan finns den något förberett för oss som gör att mycket sker utan vår insats. Och jag tror att tålamod är en av de dygder som Gud söker efter mer än någonsin bland sitt folk idag. Ta tid med Gud. Använd din tid av väntan klokt. Låt honom ge dig djupa rötter så att du står pall när han börjar sända dig och trycket ökar. Gud har inte glömt dig. Han väntar bara in den rätta tiden för dig.