Han tittade på mig och sa: ”Läs psalm 23.” Han kände inte mig och hade inte en aning om hur mitt liv såg ut. Ändå träffade  han mitt i prick. Jag förstod direkt vad han menade och några rader i den välkända psalmen dök genast upp i mitt medvetande: ”Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro.”

Jag lever i ett högt tempo och jag trivs med det. Jag arbetar heltid som lärare, vilket är både roligt och stimulerande men också krävande och utmanande. Samtidigt går jag Bibelskola på distans (PTL Ministries, kan verkligen rekommenderas) och jag lägger ner många timmar i veckan ideellt på min församling med både administrativa och praktiska uppgifter. Utöver det reser jag en hel del och har andra engagemang. Ibland handlar det om att jag predikar, talar eller sjunger. Andra gånger handlar det om att jag åker för att lyssna på en intressant talare för att själv få ”andlig mat”. Dessutom har jag två vuxna barn som jag vill hinna med, vänner som man försöker hålla kontakten med och andra som jag kanske fungerar lite som coach till. Jag har ett hus och en trädgård att sköta om och dessutom tycker jag om att ta hand om min kropp och vill gärna hålla igång min löpning (vilket har kommit av sig lite, men bara tillfälligt.) Ja som du förstår är jag sällan sysslolös. Jag kan dock tillägga att det faktiskt också händer att jag har dagar då jag gör ”ingenting” som att ligga på soffan eller på bryggan, beroende på årstid, och läsa en bra bok. Ja livet rullar på och jag vet att du som läser detta har din egen lista på dina engagemang. Mycket av det vi gör förgyller vår vardag men tar också vår tid i anspråk och även saker vi älskar att göra kan tyvärr trötta ut oss.

April månad har varit otroligt intensiv för mig. Därför blev jag nästa full i skratt när killen som inte känner mig påminde mig om vikten av vila i Guds närhet. Jag förstod att Gud talade genom honom. Det är så profetiska personer fungerar. De känner in vad man behöver höra i rätt tid. Att ”ligga på gröna ängar” och att ”vara vid vatten där jag finner ro” handlar för mig om att umgås i ensamhet med Gud, därför förstod jag genast vad han menade när han sa att jag skulle läsa psalm 23. Jag vet att jag behöver vara ensam med Gud regelbundet och vila i hans närhet.

Fast jag vet det så väl går jag ändå ibland i den där fällan att jag minskar på tiden med Gud på grund av tidsbrist och trötthet. Gud drog min uppmärksamhet till en vers i Predikaren i Bibeln igår: ” Den som inte slipar eggen, när järnet blir slött, måste bruka mer kraft.” Jag kände mig träffad för det är precis det som det handlar om. När jag ger Gud tid slipar han min egg för i hans närhet kommer alltid skärpan tillbaka. Han lyfter av bördor och drar undan saker som vill skymma min sikt. Bekymmer krymper och när jag går ut från min bönevrå känner jag mig ofta förnyad och just skarp. Andlig skärpa handlar om att jag fokuserar på rätt saker och inte på det som vill distrahera och dra ner eller oroa mig. Utan tiden med Gud är det lätt att jag går i egen kraft och då måste jag inte bara ”bruka mer kraft” utan också min egen kraft istället för Guds.

Senast igår kväll när jag var på språng fick jag ett trevligt erbjudande och jag har svårt att tacka nej till det jag tycker om att göra. Jag var nära att haka på för jag vet att jag hade tyckt att det skulle varit jätteroligt. När jag kom hem kändes det rätt att jag hade sagt nej. Jag var till och med lite stolt över mig själv att jag hade kunnat tacka nej för nu har jag bestämt mig för att istället boka in mer tid för de gröna ängarna tillsammans med Gud. Allt har sin tid.