Ett folk som reser sig
Jag såg ett blått sidentyg vaja i vinden. Jag upplevde att tyget representerade konungslighet. Vinden blåste Guds folk in i sin rättmätiga position som söner och döttrar till kungen. Som regenter kallade att råda.
Jag ser ett folk som reser sig och skakar dammet av sig. Ett folk som har tröttnat på att värma en bänk i en kyrka. Ett folk som går ut på gator och torg och ber för människor till frälsning, helande och befrielse. Jag ser ett folk som går ut på de mörkaste platserna i samhället som är helt befriade från rädsla att ”bli besmittad” av den här världen. De går in på nattklubbar och krogar och hämtar hem Guds förlorade söner och döttrar. De går ner i de mörkaste gränderna till prostituerade, missbrukare och uteliggare och för dem in i faderns ljus som sätter dem fria från år av förnedring.
Jag ser en ung generation som reser sig i renhet och hängivenhet för Gud. Det är en generation som vägrar kompromissa med den här världen. Som ger allt för Jesus, Kungars kung och Herrars Herre. Det är en generation som har förstått att det bara finns full tillfredställelse hos Jesus.
Jag hörde ängeln ropa: Tiden är nu! Tiden är nu! Tiden är nu! Tre gånger ropade den.