Det verkar som om lagen om tomrum även gäller för tid. Har du märkt det? Den fylls hela tiden. Vare sig man vill det eller inte. Och om jag inte själv fyller tiden med vettiga saker så tycks den fyllas av annat.

 

Jag möter människor som hela tiden talar om hur upptagna de är. Som om de tror att om de sätter ord på det så kanske de får mer tid, eller åtminstone får någons sympatier över deras stressiga liv. Men saken är den att vi alla blivit tilldelade samma mängd av tid och det är bara jag själv som har makt över den. Det är jag själv som väljer vad jag fyller min tid med.

 

Ibland säger jag nej, även till sånt jag gillar att göra för jag har märkt att jag måste boka in ledig tid för att få vara ledig. Annars fylls den med annat...ja, som lagen om tomrum. Jag har lärt mig att om jag inte stannar upp och hämtar ny kraft så tröttar jag ut mig. Rätt logiskt, eller hur? Men ändå ganska svårt. Jag tränar på detta, att stanna upp. Jag har hittat min bästa rekreation; att umgås med Gud. När jag sitter vid hans fötter får jag kraft, inriktning och frid och mina tankar stillas. Och om jag är ledsen kommer glädjen tillbaka. Det finurliga är också att när jag umgås med Gud ser jag tydligare vilken väg jag ska gå, vilket mycket troligt resulterar i att jag ägnar mindre tid till fruktlösa saker.

 

Ju mindre jag fyller min tid, desto mer får jag gjort. Less is more. Att vandra över ängarna och samtala med Gud ger frid åt själen.