Less is more

 
Det verkar som om lagen om tomrum även gäller för tid. Har du märkt det? Den fylls hela tiden. Vare sig man vill det eller inte. Och om jag inte själv fyller tiden med vettiga saker så tycks den fyllas av annat.
 
Jag möter människor som hela tiden talar om hur upptagna de är. Som om de tror att om de sätter ord på det så kanske de får mer tid, eller åtminstone får någons sympatier över deras stressiga liv. Men saken är den att vi alla blivit tilldelade samma mängd av tid och det är bara jag själv som har makt över den. Det är jag själv som väljer vad jag fyller min tid med.
 
Ibland säger jag nej, även till sånt jag gillar att göra för jag har märkt att jag måste boka in ledig tid för att få vara ledig. Annars fylls den med annat...ja, som lagen om tomrum. Jag har lärt mig att om jag inte stannar upp och hämtar ny kraft så tröttar jag ut mig. Rätt logiskt, eller hur? Men ändå ganska svårt. Jag tränar på detta, att stanna upp. Jag har hittat min bästa rekreation; att umgås med Gud. När jag sitter vid hans fötter får jag kraft, inriktning och frid och mina tankar stillas. Och om jag är ledsen kommer glädjen tillbaka. Det finurliga är också att när jag umgås med Gud ser jag tydligare vilken väg jag ska gå, vilket mycket troligt resulterar i att jag ägnar mindre tid till fruktlösa saker.
 
Ju mindre jag fyller min tid, desto mer får jag gjort. Less is more.
 
Att vandra över ängarna och samtala med Gud ger frid åt själen.
 
 
 

Så mycket mer än tomma teorier

På sistone har jag upplevt att det är som om en ny tid har börjat i mitt liv där allt det som varit teorier blir till praktik och det är så enormt spännande. Allt det jag läst om i Bibeln och trott på så länge börjar hända på riktigt.

 Idag drog vi ut på stan för att be för sjuka och berätta om Jesus. Det är så häftigt när man ser hur Gud liksom har planerat vissa möten för oss. Den äldre kvinnan med tån tror jag var ett sådant möte. Hon kom gående och stötte sig på sin dotter. Vi frågade om hon hade ont någonstans och hon sa att tån värkte så pass att hon befarade den var bruten. Vi bad och hon blev helt bra. Hon gick därifrån glad och tacksam och helt utan stöd. Det är min Jesus det.

Den lilla flickan med halsmandlarna var nog också ett sådant där möte som Gud hade förutbestämt. Vi stannade och pratade med hennes föräldrar. Frågade om någon hade ont i kroppen. Tjejen hade precis tagit bort sina halsmandlar och halsen smärtade. Med föräldrarnas tillåtelse la jag min hand på flickans hals och befallde värken att försvinna. Och det gjorde den, nästan helt. Hon tittade förundrat på oss. Vi sa att det var Jesus och det unga föräldrarna trodde nog lite grann…jo barnen var ju döpta och de hade gift sig i kyrkan… Vi berättade hur Jesus gör oss friska och hur han älskar oss och ger livet mening och trygghet. De lyssnade och nickade. Våra vägar skildes.

Jag kan inte låta bli att undra över hur samtalet går hemma hos den där familjen ikväll. Kanske utbyts viskande funderingar i sängkammarens mörker över vad det egentligen var som hände ute på stan idag. Hur kunde dotterns värkande hals egentligen bli bra? Kanske har tankar kring tron och Jesus väckts upp i deras inre som ger dem en längtan att söka vidare.

Jag önskar så att de skulle förstå att det finns en Gud som älskar rakt igenom. Det finns en kraft som verkar i våra liv som är så mycket mer än tomma ceremonier vid särskilda tillfällen i livet. Jesus är inte bara teorier. Han är praktik i allra högsta grad.   

 

powerforpurpose.blogg.se

Livet med Gud är ett äventyr som du inte får missa. Vi är skapade till att leva i gemenskap med honom som hela tiden gör nya vägar och ger nya uppdrag. Och kom ihåg: Don't look back. You're not going that direction.

RSS 2.0