Om att vara planterad i god jord

Jag har alltid varit fascinerad av träd. När jag är ute och åker kan min blick dras till ett speciellt träd som står där i sin ensamhet ute på en åker och sträcker sina grenar mot himlen. När jag var tonåring och bodde i Afrika ritade jag ganska ofta av just träd. Jag minns papayaträden som vi hade i vår trädgård. De var extra roliga att försöka avbilda för de hade en väldigt speciell form. Jag minns också det stora mäktiga avokadoträdet som vi klättrade längst upp i toppen på för att plocka ner de största frukterna. Som tur var så var min mamma redan då alldeles för cool för att oroa sig över våra bravader. Jag antar att det ingår när du drar iväg till Afrika med en äventyrslysten man och fyra barn.

Den frukt vi fick med oss ner går inte på något sätt att jämföra med de ynkliga avokado du hittar i mataffären i Sverige. De här var gigantiska med en smak som närmast kan beskrivas som himmelsk. Klimatet vi bodde i var alldeles perfekt för just avokado. Vi bodde på ganska hög höjd men det var fortfarande varmt och jordmånen var god. Så pass god att om man stack ned en pinne i jorden för att stötta upp en växt började den ofta skjuta skott.

Jag har funderat på det där med att vara ”planterad i rätt jord” som människa. Bibeln talar ofta i metaforer och ganska ofta dyker trädet upp som en bild på våra liv. I Psalm 1 står det att om vi ”begrundar Guds ord dag och natt” ska vi vara som träd planterade vid vattenbäckar vars löv inte vissnar och då kommer vi att ge frukt i rätt tid. Jag tycker det är en vacker bild på ett gott liv. På en människa som mår bra och lever under rätt omständigheter.

Vad är då trädets uppgift? Jo att stå i god jord och ta emot solens värme, himlens regn och suga upp vattnet från bäcken. Det låter inte så jobbigt. Det bara står ju där. På samma sätt behöver vi leva i en ”god jordmån” och vara ”planterade vid vattnet”. Att leva i en intim och nära relation med Gud tror jag är att vara planterad i god jord och då kan vi ta emot näring från trädgårdsmästaren. Då växer också våra rötter djupt så vi står stadigt om det blåser.

Har du tänkt på att grenen aldrig kan pressa fram frukten av sig själv. Frukten kommer när förutsättningarna är de rätta. Precis så är det i våra egna liv. Det är så lätt att bli frustrerad över att vi inte bär så mycket frukt som vi skulle vilja i vår vandring med Gud. Men om frukten kommer under rätta förhållanden borde det vara vårt fokus istället för att bli frustrerad över att vi inte alltid får det resultat vi hade tänkt.

Gud vill placera oss i rätt position med honom där vi får känna frid och glädje. Vår uppgift är att vara planterade på rätt ställe, så nära honom som det bara går. Att gå in i Guds närhet skapar en frihet från prestation för när jag umgås med Gud förstår jag att det är han som ska ge frukten, inte jag.

 Pic cred Pixabay

Släng ut soporna! Då följer råttorna efter.

 
 

Jag har märkt att det pågår en febril verksamhet uppe på min vind. Utan min tillåtelse. Jag har fått objudna fyrfota gäster. På kvällen när jag ska sova ligger jag och lyssnar till detta tassande och blir påmind om att jag måste göra något åt det här problemet som till och från återkommit under denna vinter. Jag har en viss förmåga att skjuta upp sådana där tråkiga saker som ingår i husägarskapet. Problemet är att på morgonen har jag glömt bort det eller så har det blivit alldeles tyst där upp och då tänker jag att nu har de nog hittat en annan vind att ha fest på. Men icke. De hade nog bara siesta för på kvällen är partyt igång igen. Jag börjar förstå att råttorna inte kommer att försvinna av sig själv. Detta har dock fått mig att reflektera över ”råttor” i våra liv. Och jag undrar i mitt stilla sinne vad det är de kalasar på. Och hur blir man av med dem…?

Jag pratade med en kvinna som mådde psykiskt dåligt. Hon sa till mig att hon inte ville gå till doktorn för denne skriver bara ut mediciner som dämpar symtomen. Men sen mår hon lika dåligt i alla fall eftersom anledningen till hennes psykiska ohälsa blir kvar. Och är det inte ofta så i våra liv att vi lindrar symtomen och tror sen att det är bra. Jag sminkar över sorgen och gör mig fin på utsidan så är det ingen som ser hur jobbigt det känns på insidan.

Jag var vid ett tillfälle och talade i en kyrka söderut. Jag fick då be för en kvinna som mådde dåligt. Under bönen fick jag det Bibeln kallar för ett ”kunskapens ord”. Jag fick ”kunskap” eller ”vetskap” om saker i hennes liv som jag egentligen inte visste om. Jag kände henne inte. Gud sa att hon blivit mobbad när hon var liten och att hon behövde förlåta förövarna. När jag sa detta till henne brast hon i gråt och bekräftade att det stämde. Jag fick till mig att detta var anledningen till varför hon mådde dåligt. Om hon kunde förlåta skulle hon bli fri. Jag försökte vägleda henne i detta. Eftersom jag själv arbetat med förlåtelsen i mitt eget liv vet jag att det kan vara smärtsamt, men inte omöjligt. Oförlåtelse tror jag bara är en i raden av många saker som gör att vår själ lider.

Jag tror också att många människor går runt med en felaktig självbild. Man bär på en ständig känsla av att aldrig vara bra nog. Att aldrig riktigt duga. Att alla är bättre än mig. Det finns så mycket som kan såra vår själ. Ord som har sagts till en för 30, kanske 40 år sedan som man ordagrant kan citera. Ord som grävde sig in i själen och blev kvar. Smärta som triggas igång av en doft eller en melodi som för minnena tillbaka.

Det är så lätt att tänka att man får leva med smärtan. Att man ju ändå klarar av vardagen så varför gräva upp det gamla? Men jag tror att även de svåraste upplevelser kan få läka i Guds närvaro. Gud vill att vi ska vara hela till både ande, själ och kropp. Precis som Gud läker sjuka kroppar läker han trasiga själar. Jag vet för jag har själv varit med om det. Och ibland ser vi inte själva vad det är som gör att vi mår dåligt, men när vi närmar oss Gud kan han uppenbara vad roten till smärtan är så att han kan hela oss.

Jag tycker alltid om när det blir ett nytt år. Det känns som de nya dagarna liksom står på rad och väntar på att fyllas av härliga och minnesvärda upplevelser. Jag tänker också på att man får en fräsch start. Om det gamla året har varit jobbigt får man på något sätt chans att börja om. Tänk om detta år skulle kunna få bli ett sådant där år där du får börja om. Där du kan få kraft att stänga de där dörrarna till ditt förflutna en gång för alla. Där du liksom får städa ut det gamla.

Vi behöver inte gå runt samma berg om och om igen. Det går faktiskt att bryta felaktiga tankemönster. Tänk om du i början av detta år skulle låta Gud få lysa på ditt inre och visa dig vad det egentligen är som gör att du mår dåligt. Vad det är som gör att ditt liv går i cirklar. Kanske är det dags att låta någon be för dig. Tänk om det är tid att lägga sig på Guds kärleksfulla operationsbord och låta honom skära bort det som ska tas bort. Så att du en gång för alla inte bara blir av med symtomen utan också blir av med den sanna anledningen till ditt inre mående.

Råttor dras till sopor. Om vi slänger ut skräpet i våra liv så borde råttorna följa efter. Jag tror bestämt att det är dags för storstädning. Inte bara på vinden utan också i själen.

 Låt inte det förflutna påverka din framtid. Du är skapad till ett liv i frihet. Fri från det förflutna.
 
Pic cred: Pixabay

 

Sju kilometer i skallen

Under den här hösten har jag börjat springa för att hålla mig i form. När jag började var inte min kondition mycket att hurra för. Jag har under många år varit en hopplös ”periodare” vad det gäller träning, men nu kände jag att det var dags att ta hand om min kropp på allvar. Som 45-åring har man ju hunnit till ”dö-halvan” som någon obarmhärtigt uttryckte det, och eftersom jag knappt har börjat bocka av min ”bucket list” så vill jag ju hålla i många år än.

Jag började löpa och upptäckte hur roligt det var när jag orkade längre och längre distanser. Samtidigt tänkte jag ofta innan jag gav mig ut: ”undrar hur långt jag orkar idag.” Men så en dag sa en person till mig: ”Marita, det sitter i skallen. Om du bestämmer dig innan att du ska klara sju kilometer så kommer du att göra det.” Detta lät ju intressant. Jag tror att jag hade sprungit fem kilometer som längst men hade som mål att klara sju. Gången därpå ”programmerade jag in” sju kilometer i skallen och sen sprang jag denna distans nästan helt utan problem. Visst kändes benen stumma vid något tillfälle, men jag brydde mig inte för jag hade bestämt mig. Detta blev en ögonöppnare för mig. Tänk vilken kraft det finns i våra tankar och vår beslutsamhet.

Och visst är det så att vi i väldigt hög grad styrs av våra tankar. En kvinna vid namn Joyce Meyer sa : ”Where the mind goes, goes the man.” Och jag tror att hon har rätt. Vi följer våra tankar på gott och ont. För jag tror att allt börjar med en tanke. Jag tror inte att någon vaknar upp en morgon och tänker: ”idag tror jag att jag ska ta och byta ut min man. Han har ju varit lite tråkig på sistone. Grannens man verkar mycket roligare. Jag tror jag tar honom istället.” Ursäkta att jag raljerar men hur kan det bli så här? Jo allt börjar med en liten tanke som man låter slå rot och då växer den undan för undan tills den bär frukt.

Men är det inte så att vi har makt över våra tankar? Guds ord säger att du kan göra varje tanke till en lydig slav under Kristi blod. Vad menas med det? Jo att när du känner dig lockad att börja flirta med grannens man så kan du faktiskt göra den tanken till ”en lydig slav”, även om han råkar vara skitsnygg. Det betyder att du helt enkelt säger nej till den tanken och befaller bort den för du vet att den är fel. Du behöver inte ta emot den tanken. För allt du tänker är inte du. Om du föreställer dig att tankarna kommer utifrån så kan du välja vilka tankar du tar emot.

När jag för några år sedan blev djupt sårad av en person bestämde jag mig efter ett tag för att förlåta denne. Men för att kunna stå fast i det beslutet var jag tvungen att hantera mina tankar. Varje gång jag tänkte negativt om personen ifråga var jag tvungen att mota bort den tanken och säga nej till den tanken. Och ju oftare jag lyckades med detta desto färre blev de negativa tankarna och jag började må bättre och bättre. Det var som om jag fångade tanken i luften och gav den en smäll så den flög iväg. Jag gillar att leka med bilder. Tänk dig att du har ett basebollträ i handen och varje gång det kommer en destruktiv tanke flygande emot dig så smäller du till! Pang! Där flög den iväg innan den träffade mig. Skönt. Jag står kvar i förlåtelsen.

Kanske är det så att vi behöver få en förståelse för hur tankevärlden fungerar och hur vi kan lära oss att hantera den så att vi inser att det är vi själva som håller i tyglarna till ganska stor grad. Guds ord säger att vi ska vara huvud och inte svans. Du behöver inte vara som en svans som okontrollerat styrs av dina felaktiga tankar och känslor. Tvärtom. Om vi får upp ögonen kring detta tror jag att det istället kan generera otroligt mycket positivt i våra liv. För Gud använder vår tankevärld till att ge oss visioner och drömmar för att leda oss åt rätt håll. Och här tror jag det fungerar på samma sätt fast i en positiv riktning. Gud planterar ett frö, en tanke, som kan växa och ta form om du vattnar och när den och låter den slå rot i ditt inre.

För nästa exakt tre år sedan gav Gud mig en sådan tanke. Den kom i from av en bild i mitt inre där jag såg hur jag stod och talade inför afrikanska kvinnor. Jag hade inte varit i Afrika på 21 år (jag är missionärsbarn) och hade inga planer på att åka tillbaka. Men när jag var inför Gud kom denna bild upp för mitt inre. Gud planterade en tanke. Jag började be och fundera kring vad jag hade sett. Ungefär en månad senare träffade jag några vänner som undrade om jag inte skulle åka med på en missionsresa till Tanzania. Samma sommar fick jag återse mitt kära Afrika och på den vägen är det. Tre år i rad har jag fått åka till Afrika och jag kommer förmodligen att fortsätta. Men allt började med en tanke från Gud som jag lät bära frukt. Jag hade inga funderingar på att återvända till Afrika men idag förstår jag att Gud vill använda mig där.

Varför inte börja detta år med att ta kontrollen över dina tankar och ditt liv. Lär dig att bli medveten om vad du tänker. Fokusera på de positiva tankarna som du känner är från Gud och låt honom ge dig rätt målbild. Lär dig att använda ditt basebollträ när det behövs. Och kom ihåg; sju kilometer sitter inte i benen, de sitter i skallen.

 

powerforpurpose.blogg.se

Livet med Gud är ett äventyr som du inte får missa. Vi är skapade till att leva i gemenskap med honom som hela tiden gör nya vägar och ger nya uppdrag. Och kom ihåg: Don't look back. You're not going that direction.

RSS 2.0