Ropa ut från hustaken

Någon sa att känslan av ensamhet verkar vara den nya folksjukdommen och visst är det så att man mitt ibland människor kan känna sig ensam. Att man mitt i framgång kan känna tomhet. Mitt i skrattet kan känna sorg. 
 
När jag ser hur människor kämpar för att få ihop sina liv kan jag inte låta bli att tänka på Strindbergs kända ord om att det är synd om människorna. Lidande och sorg är en del av livet precis som glädjen är det. Ingen tycks vara förskonad från smärta. 
 
Men vet du om att mitt i din känsla av ensamhet så är du inte ensam. Mitt i ditt strävande med att få relationerna att fungera så finns det hjälp. När du känner att du inte räcker till så finns det någon som tror på dig.
 
Min tro på Gud ger mig den kraft jag behöver för att kämpa på med vardagen . Om alla är emot mig så är han för mig. När jag tänker att jag inte är bra nog så säger han att jag duger. När jag känner mig ensam är han mitt sällskap. När gråten inte ville ta slut var han min tröst.
 
Ibland skulle jag vilja ropa det ut från hustaken! Du är inte ensam! Gud är på din sida och han vill visa sig för dig om du frågar efter honom av hela ditt hjärta. 
 

Power for purpose

 
Jag har länge funderat på att börja blogga men inte kommit till skott. Gick och funderade på vad bloggen skulle heta. Sedan fick jag en uppenbarelse...
 
Jag vaknade kl 03.00 härom natten. Jag brukar väldigt sällan vakna mitt i natten. Jag hade tre ord i mitt huvud. Power for purpose. Jag skrev ned dem på pappret som råkade ligga på mitt nattduksbord. Sedan somnade jag om. På en gång. På morgonen såg jag lappen och mindes. Där hade jag ju namnet till min blogg för när jag läste de tre orden insåg jag att det är precis detta jag vill skriva om. Kraften till vårt syfte.
 
Jag tror att det finns ett högre syfte med att just du lever just här just nu. Men frågan är om vi har hittat det. Syftet. Kanske missar vi vår rätta plats i livet på grund av allt det där som drar oss åt fel håll, som får oss att tappa modet, som får oss att fokusera på fel saker, som sårar oss och stjäl vårt självförtroende.
 
Jag hoppas och tror att vi alla bär på drömmar och på en längtan att få nå lite längre, lite högre. Att det måste finnas någonting mer än regngråa måndagmornar och trötta fredagkvällar. Och jag tror att jag har börjat glänta på den där dörren...
 
Under de senaste åren har jag fått förmånen att tala inför människor. När jag står framför en förväntansfull eller bara nyfiken publik på 100 personer funderar jag ibland hur jag hamnade där. Hade någon sagt det till mig för något år sedan hade jag haft väldigt svårt att tro att det skulle hända mig. Och ibland funderar jag över hur jag vågar blottlägga mig på detta sätt. Men alltid när jag tvivlar kommer den välkända rösten som viskar att jag kan tack vare hans kraft. Guds kraft.
 
                                                       Han ger mig kraften till att uppfylla mitt syfte. Och han vill gör det för dig.
 
 
 

Om den där gläntan i skogen

Då var det dax för mitt första bidrag till blogg-världen!!
 
De sista fyra-fem åren i mitt liv har varit märkliga. Jag kan säga utan att överdriva att det varit de mest omtumlande åren i mitt liv. Jag har gjort en resa där jag upptäckt och lärt mig så mycket nytt. Därför känner jag ett behov av att få berätta. Kanske finns det någon där ute som kan bli hjälpt av mina funderingar.
 
Ibland så blir det inte riktigt som man tänkt sig. Vägen tar helt plötsligt en oväntad riktning. En smärtsam riktning. Thomas Tranströmmer skrev: "Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse." Jag hittade till den där gläntan. Jag gick väldigt vilse. Problemet var att jag slog mig ner där och trodde att jag aldrig skulle hitta vägen vidare. Det var som om jag ville stanna i den där gläntan med den täta skogen för det var så synd om mig. Det kändes nästan bra att få sitta där och ha lite picknick i skogen. Att inte ens försöka ta sig vidare. Jag hade ju gått vilse och då var det så.
 
Jag insåg inte att min offermentalitet gjorde mig ännu mer vilse än vad jag egentligen var. Att tycka synd om sig själv är okej ett tag...tills det blir en fälla. Lyckligtvis var det någon som hittade mig där i gläntan och sa att det var dax att gå vidare. Jag upptäckte då att den där täta skogen inte var så tät och att det faktisk fanns en stig som ledde in på en helt ny väg.
 
Att gå vilse är ganska lätt. Att hitta den där gläntan i skogen är inte heller så svårt. Konsten är inse att gläntan inte är slutstationen utan början på något nytt.

powerforpurpose.blogg.se

Livet med Gud är ett äventyr som du inte får missa. Vi är skapade till att leva i gemenskap med honom som hela tiden gör nya vägar och ger nya uppdrag. Och kom ihåg: Don't look back. You're not going that direction.

RSS 2.0