Igår kom väckelsen till Mokorset

 
Vet du att väckelse aldrig har börjat med att hundratals människor plötsligt har blivit frälsta. Det har alltid börjat med att Gud har väckt upp sitt eget folk först. Ibland har det handlat om att en enda person har fattat grejen. En enda person har blivit drabbad av Gud och börjat söka Guds vilja för sin bygd. En enda person som har tagit Guds eld och fört den vidare.
 
Igår hade jag verkligen en fullbokad dag. Jag var först på ett härligt möte i Betel i Runemo och lyssnade på Hanna Bloom. Sedan var det lunch hos mina föräldrar med familjen eftersom min syster och hennes väninna var på besök. Jag skulle vara i kyrkan 1,5 timme innan mötet började för att öva med lovsångsbandet. Saker strulade till sig för mig i sista stund i form av borttappade bilnycklar med mera, vilket gjorde att jag kom försent till övningen. Jag tycker inte om att komma försent. Särskilt inte när jag ska medverka på en gudstjänst.
 
När mötet väl började var jag helt slut och kände en begynnande huvudvärk komma smygande. Jag hade svårt att fokusera och min förväntan på vad Gud hade planerat för denna stund var obefintlig på grund av min trötthet. Men så plötsligt hände något. Urban Jägerskog predikade om Guds tid och bestämmelse. Hur han håller sin hand över allt som sker. Jag har svårt att återge vad han egentligen talade om men någonting grep tag om mitt hjärta där jag satt och lyssnade. Något som jag närmast skulle kalla för gudsfruktan.
 
Vi gick upp efter predikan för att avsluta med lovsång och förbön. Jag fick svårt att sjunga för jag började plötsligt känna hur en förkrosselse kom över mig. Plötsligt såg jag det så klart. Jag såg hur vi strävar och kämpar på i våra församlingar men fast vi inte vill så blir det vi gör för Herren bara en bisyssla. Fast vi älskar honom av hela våra hjärtan så har han tendensen att hamna sist i en rad av saker som är viktigare för oss. Fast vi ber om att Guds vilja ska ske så går min vilja före. Fast vi sjunger att vi vill ge honom allt så håller vi det mesta tillbaka.
 
Där jag stod drabbades jag av den insikten att jag har gått och väntat på Gud medan han har väntat på mig. Han har väntat på att jag ska fatta grejen. Jag såg hur Gud hade sina änglahärar förberedda för vår bygd. Men änglarna väntade på kommando från Guds tron. Och Gud väntade i sin tur på att hans folk skulle göra sig redo innan han kunde sända änglarna på sina uppdrag.
 
Medan jag under tårar började dela för församlingen det jag upplevde kände jag hur en helig närvaro av Gud fyllde lokalen och efter ett tag insåg jag att det inte bara var jag som grät. Plötsligt var det som om vi någonstans började förstå att Gud längtar efter att göra allt det där som han har lovat men att han väntar på oss. Han väntar på att vi verkligen ska vilja det. Att vi ska vilja det så till den grad att det får kosta vad det kosta vill.
 
Igår kväll kom väckelsen till Mokorset. Igår kväll började vi fatta grejen. Igår kväll hände något med oss som jag vet kommer att genljuda in i framtiden. Något bröts i atmosfären och i våra hjärtan som var tvunget att bli brutet och jag vet att jag aldrig kommer att se tillbaka. Jag vet att jag är redo nu. Jag har ingen B-plan att luta mig emot. Det får kosta vad det kosta vill men Jesus ska bli känd i min bygd. Så är det bara.
 

Den perfekta tajmingen

Under förra veckan var jag och talade på en kvinnokonferens i Otuboi, Uganda. Detta blev en väldigt speciell upplevelse för mig eftersom det var första gången som jag fick tala på en konferens i Afrika på detta sätt. I januari 2013 gav Gud mig en bild av att jag stod inför afrikanska kvinnor och talade. Den bilden har jag burit som en skatt i mitt hjärta och jag har bett över den och väntat på att det Gud visade mig skulle bli verklighet. För Gud har alltid sin perfekta tajming för allt som han har tänk för oss. Vår del i det hela handlar ofta om att ha tålamod och vänta. Att försöka öppna dörrar i egen kraft är bara tröttsamt. Att vänta kan också vara tröttsamt men när Gud väl börjar öppna rätt dörrar är man ofta tacksam för den tid man fått i förberedelse för att klara uppdraget.

Vi var fem kvinnor som åkte ner till Uganda och vi fick verkligen kliva rakt in något som Gud hade förberett. Redan innan hade Gud gett oss orden från Jesaja 61:1-3 som talar om att komma med befrielse till de bundne och frihet till den fångne. Vi fick också ett ord från Matteus 6 där Jesus uppmanar lärjungarna att be om att hans rike skulle komma redan nu och att hans vilja skulle ske på jorden som den sker i himlen. I himlen är ingen sjuk eller själsligt bunden. Där är alla fria. Med dessa ord i ryggen förberedde vi oss i bön och fasta innan vi åkte.

Redan första dagen fick vi be för många sjuka och den helige Ande kom med sin kraft. Jag har aldrig sett så många bli helade i ett och samma möte. I en publik på runt 400 kvinnor uppskattade vi att runt 120 blev helade! Kvinnor med onda ryggar och höftproblem började hoppa av glädje. En blind kvinna fick sin syn, obrukbara kroppsdelar fick tillbaka sin funktion, ja listan kan göras lång. Detta går inte att beskriva med ord. Det måste upplevas. Vi bara stod i förundran över vad Gud gjorde! Vi ger honom all ära för detta. Vi fick bara vara kanaler för hans kraft. Under resten av konferensen fick vi också se många uppleva inre helande och själslig befrielse. De ord Gud hade gett oss innan vi åkte besannades med råge.

Det jag börjat förstå är att när vi är i Guds tajming så finns det en nåd och en smörjelse för uppdraget. När vi vill springa före Guds plan är det lätt att vi stångar oss blodiga och tröttar ut oss men när vi går i takt med Guds plan finns den något förberett för oss som gör att mycket sker utan vår insats. Och jag tror att tålamod är en av de dygder som Gud söker efter mer än någonsin bland sitt folk idag. Ta tid med Gud. Använd din tid av väntan klokt. Låt honom ge dig djupa rötter så att du står pall när han börjar sända dig och trycket ökar. Gud har inte glömt dig. Han väntar bara in den rätta tiden för dig.

 

 

 
 
 

 

powerforpurpose.blogg.se

Livet med Gud är ett äventyr som du inte får missa. Vi är skapade till att leva i gemenskap med honom som hela tiden gör nya vägar och ger nya uppdrag. Och kom ihåg: Don't look back. You're not going that direction.

RSS 2.0