I svagheten blir du stark

 

Jag kände att jag ville skriva några rader till dig som går igenom en tuff period i ditt liv just nu. Ingen av oss är förskonad från livets smärtor som ofta kommer utan förvarning. Allt kan plötsligt ruskas om och man finner sig stå ensam kvar och funderar över vad det var som hände.

Vi är så vana att planera våra liv minutiöst så att vi vet att vi har koll på varje detalj. Vi måste veta att debet och kredit går ihop på alla plan. Därför blir frustrationen desto större när allt rubbas i grunden. När jag inser att jag inte har kontrollen längre. Då söker vi ofta Gud på ett nytt sätt och han låter sig alltid finnas, om vi söker honom av hela vårt hjärta. Gud sänder inte olyckor i vår väg. Däremot tror jag att han utnyttjar tillfället när vi tappar balansen lite. Då får han en chans att plocka upp oss. På riktigt.

Om man är van att oftast känna sig stark så är det väldigt frustrerande att upptäcka att man hamnat i en situation där man känner sig svag. Men det finns något vackert i svagheten för Gud säger att i min svaghet är jag stark. Hur går det ihop? Jag tror att det är så enkelt som att vi i dessa situationer blir tvungna att ge Gud lite mer utrymme i våra liv. När jag inte klara av att lösa allt själv blir jag plötsligt beroende av honom. När jag ger Gud chansen backar han alltid upp och han fyller ut mina brister och han bär mig när jag inte orkar gå. Därför behöver vi inte vara oroliga när livet ruskas om. I de stunderna tror jag att Gud blir som störst för oss och kanske är det så att du där får se en ny sida av honom.

Man brukar säga att i stormens öga är det lugnt. Jag är beredd att hålla med. Jag har för egen del vid några tillfällen sett hur allt har skakat runt omkring mig men samtidigt känt ett totalt lugn på insidan. Lugnet kommer från Guds röst som viskar att allt kommer att bli bra i slutänden. Jag hoppas och ber att just du ska få känna så på de områden där det finns många frågetecken just nu.

Jag tror också att en del av er som läser detta kommer att få uppleva att bibelordet om att "de som sår med tårar ska få skörda med jubel" gäller dig. Dina tårar vänds till något starkt i Mästarens hand och du kommer att få skörda dess goda frukt i framtiden. Ja kanske har du redan börjat.

Jag har bränt mina broar

Jag har bränt mina broar. Nu finns det ingen väg tillbaka. Det finns ingen B-plan att falla tillbaka på. Jag satsar allt på ett kort. Kosta vad det kosta vill men nu är det ”all in” som gäller.

För 5 år sedan när jag var och hälsade på min syster i hennes stad var jag ute och gick ensam en tidig morgon och pratade med Gud. Då upplevde jag att han sa till mig att om du ger mig allt så kan jag ge dig allt tillbaka. Jag började då ana att det finns någonting i att våga släppa taget och följa Gud fullt ut.

Guds ord talar mycket om lydnad, överlåtelse och efterföljelse. Ord som skaver i öronen på den moderne svensken. Guds ordningar är annorlunda än våra mänskliga. Där världen säger att du ska förverkliga dig själv och följa dina egna drömmar, säger Gud att den som mister sitt liv för hans skull kommer att vinna det. Jag tror att det bildlikt talat handlar just om att våga lägga ner sina egna ambitioner och prestationer för att finna en högre väg. För att finna Guds väg.

När jag var liten var jag lite avundsjuk på en av mina bröder för han var så helhjärtad i allt han tog sig för med. Jag var mer av den sorten att jag gav upp mycket fortare. Som den gången när han köpte en enhjuling. Han nötte och nötte på denna cykel och tillslut så hade han lärt sig cykla riktigt bra just för att han vägrade ge upp. Eller som den gången när han ville köpa den där alldeles för dyra radiostyrda fyrhjulsdrivna jeepen. Då började han dela ut reklam tills han hade fått ihop till varje krona. Jag minns den dagen när han hade bilen i sin hand och vi gick ut på bygatan för att provköra inför områdets hela barnaskara som storögt tittade på. Jag kom ihåg att jag var lite mallig å brorsans vägnar. Då var han kung och jag passade på att spegla mig i glansen.

Det finns något med att vara helhjärtad. Att ge allt och inte hålla något tillbaka. När man vill leva med Gud men det ändå på något sätt blir halvhjärtat tror jag att det liksom skaver. Det går inte att ha Gud i sin egen lilla box och plocka upp honom när han behövs, när livet krisar. Eller som Lill Lindfors sjöng om att ha en man i byrån liksom. Jag menar hur bussigt är det mot den mannen…? Eller mot Gud? Vad blir det för typ av relation om allt är på mina premisser hela tiden? Och jag tror att varken någon man, hur timid han än må vara, eller Gud trivs med att leva i en låda. Trots att jag skojar om detta så finns ett allvar bakom.

Att ha ett halvhjärtat förhållande till Gud är faktiskt något som Bibeln varnar för. Det står till och med att det är bättre att var kall än att vara ljummen. Och jag tror att jag förstår varför. Mellanlandet som du hamnar i när du har denna typ av relation med Gud skapar lätt frustration för man känner att man inte riktigt hör hemma i något av lägren. Du kan inte släppa Gud och kliva ut i ett liv utan honom för har man en gång fått smak på Gud så går det helt enkelt inte. Samtidigt orkar eller vågar du inte gå fullt ut med Gud för du vet att det finns ett pris att betala.

Problemet är att om vi inte ger Gud allt så kan han inte heller ge oss allt. De områden som du undanhåller Gud kan han inte heller inverka på för Gud gör aldrig våld på någon människa. Valet att överlåta sig ligger alltid hos oss. Om du känner frustration över att du hamnar i samma ekorrhjul trots att du ber om hjälp kan orsaken vara just denna. Överlåtelse. När du ger honom alla delar av ditt liv öppnar du dörren så att han kan verka på alla områden. När Gud kliver in tar han med sig sina kompisar som heter frid, glädje, harmoni och målmedvetenhet, för att bara nämna några. Inget pris kan väl vara för högt för att få dessa följeslagare på livets väg.

I eftermiddag när jag pratade med Gud som jag brukar göra påminde han mig om just den där morgonen när han bad mig släppa taget. Det var ganska kort efter min skilsmässa och det fanns många frågetecken och lösa trådar i mitt liv. Idag kan jag se tillbaka på en resa som varit och fortfarande är livsförvandlande. Jag tror att jag har börjat förstå lite av vad det handlar om. Att våga överlåta sig. Att låta honom, som känner mig bättre än jag känner mig själv, få hålla i rodret. Jag hoppade, utan säkerhetslinor, och det bar.

 

 

 Jag har bränt mina broar. För mig finns det bara en väg och det är framåt. Jag följer honom.

 

 

Har du 3D-brillorna på?

Jag lever i två världar samtidigt. En fysisk värld och en andlig. Den fysiska världen är den vi med våra sinnen kan se, känna och ta på. Den andliga världen måste man aktivera sina andliga sinnen för att kunna upptäcka.

Jag bad för en vän i helgen som har lidit av skakningar i händerna utan att veta vad det beror på. Jag la min hand försiktigt på hans axel och talade till hans kropp och befallde den att bli frisk. Precis som Jesus gjorde. Väldigt enkelt. Väldigt lågmält och ganska kortfattat. Efteråt beskrev han som att det gick stötar från hans huvud ner i båda armarna och ut genom händerna tre fyra gånger under tiden jag bad. Han blev lite skraj för han är inte van vid Guds kraft. Det är för tidigt än att säga om han blev helad men jag hoppas och tror det. Men hur kommer det sig att han kunde känna en sådan kraft bara för att jag bad en enkel bön för honom?

Jag chattade med en vän förra veckan som var på andra sidan jorden. Jag fick några tankar om de scenario han befann sig i, utan att jag egentligen visste något alls om situationen. Han bekräftade att det jag såg stämde. Hur kan det vara möjligt?

Jag och en vän var ute på stan och fick be för en man som hade problem med ena knät. Han blev helt frisk och gick hem glad i hågen. Flera veckor senare fick vi höra att han fortfarande var bra. Jag skulle kunna fortsätta att berätta om exempel efter exempel av övernaturliga inslag i min vardag.

Okej Marita, vad är du ute efter? Försöker du beskriva vilken övermänniska du är? Nej inte alls, för jag har många vänner som fungerar i vardagen på samma sätt. Hur är det möjligt? För att vi lever i två parallella världar; en fysisk och en andlig. Men vi är bara kanaler för Guds kraft, vilket betyder att vi inte kan ta någon cred för det vi är med om. Det är bara Gud som ska ha äran för allt som sker.

Nu ska jag försöka förklara vad jag menar. Om du någon gång har varit och tittat på en 3D-film så vet du vad som händer när du tar på dig de där ursnygga glasögonen. Hela filmduken förvandlas och får ett enormt djup och plötsligt uppfattas verkligheten helt annorlunda. Bilderna får helt nya färger och nyanser som du knappt trodde fanns. Ungefär så är det när du får syn på den andliga världen. När du på riktigt börjar leva din vardag med den helige Ande börjar man se tredimensionellt. Du får Andens 3D-brillor som gör att du börjar se, höra och känna saker som finns i den andliga världen. Gud väljer själv vad han vill uppenbara för dig och det sker med ett enda syfte; att hjälpa människor till Jesus.

Kanske läser du detta och känner att du ser väldigt lite av det andliga i ditt liv. Om du har tagit emot Jesus och den helige Ande har flyttat in i dig så har du fått brillorna. Men kanske är det så att synen känns dimmig för att glasögonen behöver göras rena. Det är mycket som vill skymma vår andliga sikt. Eller så kanske du känner att de där 3D-glasögonen känns väldigt obekväma på dig. Det kan vara för att du behöver vänja dig vid din nya syn. Ju mer du använder dina andliga glasögon desto bättre kommer du att se.

Varför tar jag upp detta ämne? För som kristna är vi vilse utan den andliga synen. Då ser vi bara den fysiska världen, vilket inte räcker. Vad du än gör för Herren så behöver du se den andliga verklighet som vi lever i. Med rätt glasögon på så vet du vilken bön du ska be, du vet vilka ord du ska tala ut för att få berget att flytta sig, du ser vilken väg du ska gå och du ser den kraft som finns tillgänglig för dig. Allt detta behöver vi för att bli effektiva i Guds rike. Så på med 3D-brillorna nu! Vi har en hel värld där ute som väntar på oss så vi har ingen tid att spilla.

 

 

 

 

powerforpurpose.blogg.se

Livet med Gud är ett äventyr som du inte får missa. Vi är skapade till att leva i gemenskap med honom som hela tiden gör nya vägar och ger nya uppdrag. Och kom ihåg: Don't look back. You're not going that direction.

RSS 2.0