Gud är större än Trump

 

Som många andra funderar jag över det faktum att Donald Trump kommer att bli USA näste president och det är inte utan att man grubblar över hur det kommer att bli och hur världen kommer att påverkas av det. I mina funderingar kom jag att tänka på ledare i Bibeln. Farao var förmodligen en hårdför man som styrde sitt land med järnhand. Han var ingen rättfärdig man i Guds ögon utan tillbad sina egna gudar. Ändå blev han den som lyfte fram Josef och satte honom på en hög position. Ja han blev ju faktiskt landets näringsminister och utförde sitt uppdrag med den bravuren. Tack vare att Farao satte in Josef på rätt position blev inte bara Guds eget folk utan faktiskt hela världen räddad från den svält och torka som varade i sju hela år.

En senare regerande farao var heller ingen rättfärdig eller god ledare för sitt land. När det hebreiska folket som arbetade som slavar för honom i Egypten började bli för många och för mäktiga, fick han för sig att kasta alla deras spädbarn av manligt kön i Nilen. Han visade bevis på ondska i dess rätta bemärkelse. Men samme farao lät Mose överleva och han blev till och med uppfostrad och utbildad i hans palats. Utan att veta om det gick farao Guds ärenden i den bemärkelsen att han inte bara lät Mose leva utan gav den man som skulle befria hebréerna från slaveriet i Egypten en bra grund att stå på för sitt kommande uppdrag.

På samma sätt använde Gud den persiske kungen Koresh (eller Kyros II som han också kallas). Han bad inte till Israels Gud och han brydde sig inte om att söka lyssna till universums skapare. Likväl använde Gud denne man för att fullfölja den plan som han hade för Israels folk. Det står i första kapitlet i Esra bok att Gud påverkade kung Koresh så att han uppmanade alla judar som faktiskt var fångar i hans rike att gå tillbaka till Jerusalem för att bygga upp templet som hade blivit nerbränt av babylonierna. Är inte detta ganska märkligt. En kung som inte har någon koppling alls till Israels Gud eller som var det minsta intresserad av deras religion ber dem bygga upp platsen där Guds härlighet hade varit som starkaste. Platsen som hade betytt allt för Israels folk, som var deras samlande symbol. Detta var samma tempel som Jesus skulle komma att stå och predika i omkring 500 år senare (då utbyggt av Herodes).

Jag skulle kunna fortsätta och berätta om hur kung Nebukadnessar lyfte fram Daniel och hans vänner eller om kung Ahasveros som valde just Ester till drottning. Jag skulle kunna berätta om kung Artasastas som lät Nehemja gå tillbaka till Jerusalem för att bygga upp stadsmuren. Kungar som förmodligen i grunden var rent ondskefulla och inte alls trodde på Israels Gud men som ändå fick spela avgörande roller i Israels historia, så till den grad att det i vissa fall handlade om skillnaden mellan liv och död.

Precis som Gud ledde vilsna statshuvuden på Bibelns tid så kan han göra det idag. Gud kan använda vem han vill och han kan påverka vem han vill. Vi kan förfasa oss över att Donald Trump har kommit till makten och över hur han agerar och uttrycker sig men vår uppgift är att be för honom, eftersom Gud uppmanar oss att be för överheten och människor i ledande position. När vi ber så agerar Gud. När vi ber så påverkar han den vi ber för. Och grejen är den att Gud älskar Trump lika mycket som han älskar dig och mig. Han älskar inte alltid våra handlingar men han älskar oss som människor.

Gud har inte trillat av sin tron och han har inte tappat sin makt bara för att Donald Trump kommer att bli USAs näste president. Gud har fortfarande kontrollen.

Jag tänker inte lunka in i himlen

Igår var jag på Pingst ledardag i Västerås. Det blev en fantastisk dag på många sätt där jag fick mycket ny inspiration för hur vi kan arbeta vidare i vår lilla församling i Mokorset. Men det som gjorde störst intryck på mig var att få lyssna till Tigleth Malkey som avslutade dagen. Han berättade om den livsresa han gjort och hur han hade hittat Jesus i tonåren. Med både humor och andlig skärpa delade han med sig av sina upplevelser.

Idag har den församling som han startade i Södertälje gått in i Hillsong och de är nu deras södra campus i Stockholm där han också är pastor. Där jag sitter i min bänk och lyssnar till honom blir jag så enormt gripen av hans passion för det han lever för; att få följa Jesus fullt ut. Hela hans liv andas en längtan efter att få tjäna kungars kung ännu lite mer. Och det blir så tydligt för mig att utan passionen för det man tror på blir det bara en tom tro. Det blir platt, tråkigt och livlöst.

Att följa Jesus på avstånd blir inte särskilt spännande. Det är när vi kommer nära som vi får del av hans liv. Det är då hans passion blir min passion och det finns en hemlighet i att gå ”all in”. Att inte hålla något tillbaka. Att följa honom vad det än kostar.

När jag sitter och lyssnar till Tigleth blir jag smittad av hans passion och berörd över hur överlåten han är. När han säger att han den dag han går in i himlen vill kunna känna att han gjorde precis allt han kunde för Jesus så vill jag ställa mig upp i bänken och ropa: jag med! Jag vill vara med!

Det finns något i att ge sitt liv till något som är så mycket större än sig själv. Att ge sitt liv för ett bygge som man egentligen inte helt förstår. Jag menar, hur kan man förstå att man faktiskt bygger Guds rike på jorden? Eller att man är med och räddar liv för evigheten? 

Ikväll utmanar Gud mig. Jag känner att det är dags att vända på en del stenar i mitt liv. Vad av allt det jag ”bygger” här och nu kommer jag att ta med mig till himlen? Och jag tänker att det är dags att öka tempot för när jag springer över mållinjen vill jag inte lite slappt lunka in i himlen. Nej, jag ska göra min entré i full speed med springskorna på och jag vill kunna känna att jag gav precis allt jag hade att ge.

 

 

 

 

När man har såpbubblor i hjärtat

 

 

 

 

Kroppen är trött men på insidan bubblar det som av skimrande såpbubblor som liksom poppar runt i mitt hjärta. Jag har i helgen haft glädjen att få tala på en kvinnokonferens i Betel Runemo. För första gången har jag talat på fyra seminarier på en helg. Av den anledningen känner jag mig lite mör men vad gör väl det när man har såpbubblor i hjärtat.

Igår hade vi en härlig dag tillsammans. Carin, Bettan och Johanna hade gjort ett fantastiskt arbete med alla förberedelser. Goodiebags, god mat, smarrigt fika och härlig gemenskap. En skön stämning i luften gav mig positiva vibbar redan från första början. När tjejerna drog igång lovsången kända jag en ljuv närvaro av Anden och jag anade att detta skulle bli en toppendag. När det blev min tur talade jag om att varenda en av oss är så unikt skapade och att Gud har en plan för varje människas liv. Att Gud vill ge oss modet att följa vår kallelse och att det ligger så mycket outnyttjad potential i oss var och en som Gud vill ska blomma ut.

På kvällen talade jag om att kliva in i en nära och intim relation med Gud. Att Gud faktiskt är mer angelägen om att tala till oss än vad vi är att lyssna. Jag pratade om att gå in i det allra heligaste och möta Gud och att inte låta vår relation till honom vara så aktivitetsbaserad. Den helige Ande längtar efter att bara få umgås med oss och att vi behöver lära oss att bara vara i hans närhet. Där fördjupas relationen, när vi verkligen får röra vid Gud och se vem han är.

Vid förbönen på kvällsmötet kom Guds Ande så starkt och många fick ett nytt möte med himmelens Gud. Jag fick förmedla många hälsningar och Gud berörde nästan mig själv lika starkt som de jag fick betjäna. Många tårar av glädje och befrielse rann och jag tror att liv blev förvandlade. Det är det som händer när vi möter Gud ansikte mot ansikte. I bilen hem igår kväll bultade mitt hjärta av en enorm tacksamhet till Gud som har så stor kärlek till sina barn. Som så många gånger förr kände jag förundran över att Gud använder oss i vår litenhet och jag tänkte på hur lite det har med mig att göra och hur mycket det har med honom att göra.

Det sista jag hörde när jag gick ut genom kyrkdörren idag på eftermiddagen var en kvinna som sa till mig: Jag har inte känt glädje på väldigt länge. Jag har haft persiennerna nere och inte velat träffa människor. Nu känner jag mig så glad! Jag kan bara inte sluta skratta! Och hennes ansikte strålade verkligen, så till den grad att jag hade svårt att ta in att hon hade varit så deppig. På väg hem tänkte jag att det var värt all tid jag avsatt i förberedelse inför den här helgen bara för att få se den kvinnans leende. Och återigen insåg jag att det är det här mitt liv handlar om; att få sprida Guds kärlek som förvandlar mörker i en människas liv till fullständigt ljus.

powerforpurpose.blogg.se

Livet med Gud är ett äventyr som du inte får missa. Vi är skapade till att leva i gemenskap med honom som hela tiden gör nya vägar och ger nya uppdrag. Och kom ihåg: Don't look back. You're not going that direction.

RSS 2.0