Har du 3D-brillorna på?

Jag lever i två världar samtidigt. En fysisk värld och en andlig. Den fysiska världen är den vi med våra sinnen kan se, känna och ta på. Den andliga världen måste man aktivera sina andliga sinnen för att kunna upptäcka.

Jag bad för en vän i helgen som har lidit av skakningar i händerna utan att veta vad det beror på. Jag la min hand försiktigt på hans axel och talade till hans kropp och befallde den att bli frisk. Precis som Jesus gjorde. Väldigt enkelt. Väldigt lågmält och ganska kortfattat. Efteråt beskrev han som att det gick stötar från hans huvud ner i båda armarna och ut genom händerna tre fyra gånger under tiden jag bad. Han blev lite skraj för han är inte van vid Guds kraft. Det är för tidigt än att säga om han blev helad men jag hoppas och tror det. Men hur kommer det sig att han kunde känna en sådan kraft bara för att jag bad en enkel bön för honom?

Jag chattade med en vän förra veckan som var på andra sidan jorden. Jag fick några tankar om de scenario han befann sig i, utan att jag egentligen visste något alls om situationen. Han bekräftade att det jag såg stämde. Hur kan det vara möjligt?

Jag och en vän var ute på stan och fick be för en man som hade problem med ena knät. Han blev helt frisk och gick hem glad i hågen. Flera veckor senare fick vi höra att han fortfarande var bra. Jag skulle kunna fortsätta att berätta om exempel efter exempel av övernaturliga inslag i min vardag.

Okej Marita, vad är du ute efter? Försöker du beskriva vilken övermänniska du är? Nej inte alls, för jag har många vänner som fungerar i vardagen på samma sätt. Hur är det möjligt? För att vi lever i två parallella världar; en fysisk och en andlig. Men vi är bara kanaler för Guds kraft, vilket betyder att vi inte kan ta någon cred för det vi är med om. Det är bara Gud som ska ha äran för allt som sker.

Nu ska jag försöka förklara vad jag menar. Om du någon gång har varit och tittat på en 3D-film så vet du vad som händer när du tar på dig de där ursnygga glasögonen. Hela filmduken förvandlas och får ett enormt djup och plötsligt uppfattas verkligheten helt annorlunda. Bilderna får helt nya färger och nyanser som du knappt trodde fanns. Ungefär så är det när du får syn på den andliga världen. När du på riktigt börjar leva din vardag med den helige Ande börjar man se tredimensionellt. Du får Andens 3D-brillor som gör att du börjar se, höra och känna saker som finns i den andliga världen. Gud väljer själv vad han vill uppenbara för dig och det sker med ett enda syfte; att hjälpa människor till Jesus.

Kanske läser du detta och känner att du ser väldigt lite av det andliga i ditt liv. Om du har tagit emot Jesus och den helige Ande har flyttat in i dig så har du fått brillorna. Men kanske är det så att synen känns dimmig för att glasögonen behöver göras rena. Det är mycket som vill skymma vår andliga sikt. Eller så kanske du känner att de där 3D-glasögonen känns väldigt obekväma på dig. Det kan vara för att du behöver vänja dig vid din nya syn. Ju mer du använder dina andliga glasögon desto bättre kommer du att se.

Varför tar jag upp detta ämne? För som kristna är vi vilse utan den andliga synen. Då ser vi bara den fysiska världen, vilket inte räcker. Vad du än gör för Herren så behöver du se den andliga verklighet som vi lever i. Med rätt glasögon på så vet du vilken bön du ska be, du vet vilka ord du ska tala ut för att få berget att flytta sig, du ser vilken väg du ska gå och du ser den kraft som finns tillgänglig för dig. Allt detta behöver vi för att bli effektiva i Guds rike. Så på med 3D-brillorna nu! Vi har en hel värld där ute som väntar på oss så vi har ingen tid att spilla.

 

 

 

 

Om att gå på stan med Jesus

Idag efter jobbet träffade jag min vän polisen och en nyvunnen vän från Hudik nere på stan. Vi hade bestämt träff för att gå ut och berätta lite om vår tro genom att be för sjuka. För det är ju så att när man har upptäckt något så underbart som att få leva sitt liv tillsammans med en levande Gud vill man gärna dela med sig av det. Vi träffades på gågatan i vår lilla stad och gick en sväng. Min vän polisen kände att vi skulle gå in i en galleria och där stötte vi på ett gäng ungdomar som vi började prata med. Jag frågade tjejerna som stod där om någon hade ont någonstans. En tjej hade smärta i ryggen så jag frågade om jag fick be för henne vilket hon gick med på men hon var väldigt fundersam. Jag la min hand på ryggen utanpå hennes tjocka täckjacka. Jag kände själv hur Guds närvaro kom och det gjorde tjejen med i form av värme som strömmade in i hennes rygg. Hon blev väldigt tagen, tårögd och funderade vad som hände. Smärtan försvann och jag berättade om den Gud som älskar henne gränslöst och som visar sin kärlek mot henne på detta sätt.

Jag frågade de andra om någon hade ont. Kompisarna sa till en kille som de visste hade ont i hela kroppen men han var väldigt tveksam och visste nog inte riktigt vad han skulle tro om detta. Jag pratade lite med honom och tillslut fick jag ta hans hand. Jag bad med hörbar röst en enkel bön om att Gud skulle ta bort värken i hans kropp och Guds kraft kom över honom så påtagligt att han till slut reste sig och sprang ut. Men han kom tillbaka lika fort och då var han helt smärtfri. Så fantastiskt!

Sedan vände jag mig till några av tjejerna igen och frågade om de ville att vi skulle be för något särskilt. En av dem hade jobbigt i skolan. De andra ville inte nämna något särskilt men jag sa att när jag nu ber kan ni tänka tyst på det ni behöver hjälp med så ser Gud det. Tillsammans med de 6-7 tjejerna och en liten kille som dök upp ställde vi oss i en ring och tog varandras händer och jag bad att Gud skulle fylla deras behov. Detta blev en så vacker stund. Tänk att få stå mitt inne på gallerian och be till himmelens Gud för några tonårstjejer som inte har förstått hur underbara och älskade de är i Guds ögon. Att få ge lite kärlek så här enkelt är så dyrbart. Min vän polisen bad för några andra ungdomar också som Gud rörde vid och senare fick min vän från Hudik be för en kille som skadat revbenen och han bad också bort tandvärk på en tjej. Så härligt att se hur Gud använde oss var och en.

Jag åkte hem mycket tacksam till Jesus som gick med oss på stan och lät det ljus som är tänt i oss få lysa ut till andra människor. För det är ju så att Gud har tänt sitt ljus i våra hjärtan för vi ska lysa. Inte tänder man ett ljus och sedan döljer det. Nej man sätter det i ljusstaken så att hela rummet lyses upp. På samma sätt är det med det som Gud har lagt ner i ditt liv. Låt det synas. Låt det märkas. Låt det lysa klart. Det finns en hel värld utanför dörren som väntar på att få höra hur värdefulla, underbara och älskade de är.

 

 

 

 

 

Det finns en rymlig plats för dig

 

 

 

När jag var liten bodde vi i ett område med många barnfamiljer och ofta under sköna sommardagar och ibland in på sena sommarkvällar var vi ute och lekte tillsammans alla grannbarnen. Vi cyklade på bygatorna, klättrade i träd eller lekte lekar som ”burken är lös”, ”knutgubbarna” och ”ge mig en vink.” Ni som är 60-70-talister nickar förmodligen igenkännande vid dessa kära gamla lekar. Jag minns att vi ibland var ute så länge på kvällen att fötterna började värka av kyla, för vi sprang alltid barfota. Trots kyliga fötter ville man inte gå in. Mamma ropade att det var dags att göra kväller och vi bad om bara en kvart till. Men den där kvarten blev alltid lite väl tänjbar för när mamma ropade för tredje gången kunde man höra på tonläget att tiden inte längre var förhandlingsbar och då var det bara att gå in.

Någon gång när jag ändå lyckades peta på mig ett par skor så bar jag givetvis tidsenliga träskor. Tyckte de var supersnygga men de var dock inte särskilt praktiska. Jag minns att jag mer än en gång snubblade när jag sprang i de blommiga dojjorna och skrapade upp mina knän. Gråtandes haltade man in till mamma som tvättade med Desivon och plåstrade om. Det hände att det blev gruskorn kvar i såren och infektionen kom som ett brev på posten med efterföljande varbildning. För att inte tala om alla stickor vi fick i både fingrar och fötter när vi var i klättrartagen. Mamma kom med stora nålen och skulle peta ut. Problemet var att halva stickan gärna ville stanna kvar där inne i foten. Min kloka mor förklarade dock att det inte var någon fara. Att stickan skulle komma ut av sig själv när kroppen kände att det var ett smutsigt föremål där. Och mycket riktigt. Efter en dag eller två blev det en liten infektion och plopp så kikade stickan ut. Mamma drog ut den, Desivonflaskan åkte fram och ett par dagar senare var stickan ett minne blott.

Jag tänker på hur jag redan som liten fick lära mig att ta hand om min kropp och vi visste att vissa symtom berodde på vissa saker. Om jag hade feber så berodde det på en infektion i kroppen och så vidare. Men hur är det egentligen med själens symtom? Vi vet så väl hur vi gör med ett brutet ben men hur gör vi när hjärtat brister? Hur läker man sådant?

När jag är ute och talar och också i min vardag möter jag människor som låtit de där ”stickorna” sitta kvar i själen. Man har inte lyckats peta ut dem för det kanske har gjort för ont helt enkelt. Därför låter vi dem sitta kvar. Vi sätter ett plåster över så blir det kanske bättre. Problemet är att det ofta med tiden istället blir sämre. Det kan till och med leda till en själslig ”infektion” som tar ännu längre tid att läka.

Att rycka ut en rejäl sticka kan göra riktigt ont för stunden men när man väl har gjort det, när såret tvättats rent läker det sedan fint och man blir hel igen. Då förstår man att det var värt att utstå smärtan för en stund.

Varför återkommer jag ofta till detta ämne? För att jag ser ett behov av att hjälpa människor på det här området. David skriver i Psaltaren i Bibeln att Gud ställde honom på en rymlig plats där han kunde lovsjunga Gud igen. Han hade misslyckats så brutalt i sitt liv men fick upprättelse och blev hel igen. Och det är precis dit Gud vill föra dig. Till en rymlig plats. Kanske handlar vägen dit om att du behöver börja välsigna de som sårat dig. För mig har det varit, och är fortfarande, enda vägen. Att ständigt välsigna människor som ibland beter sig märkligt, det är mitt sätt att vara kvar på den rymliga platsen där Gud har ställt mig.

Att be för och välsigna någon som sårat djupt är inte enkelt. Men heller inte omöjligt. ”För att få det du inte har behöver du göra det du inte gör” var det någon som sa. Och jag tycker det låter rimligt. Tänk om du skulle börja redan ikväll genom att skriv upp namnen på dem som gjort dig illa och börja be för dem. Mitt råd är att du talar ut högt att du förlåter dem. Att du önskar dem allt gott. Att du välsignar dem med dina ord. Kanske är det så att du behöver förlåta dig själv. Du kan känna som David att du misslyckats i livet. Då behöver du be ut att du är förlåten och fri från skuld. För så fort du ber Gud om förlåtelse så är du förlåten. Kanske finns du som läser detta och känner besvikelse mot Gud. Då behöver du tala ut att du förlåter honom.

Om du ber denna bön varje kväll i två veckor lovar jag att du kommer att uppleva att något händer inom dig men detta är en process där man behöver vara lite uthållig. Du som har värk i kroppen kan få uppleva hur värken släpper. Sedan är det bara att fortsätta be tills du hittar ut till den där rymliga platsen. För den är för dig. Gud vill att du ska leva i frihet.

Om du antar min utmaning och upplever en förändring skulle jag vilja att du hör av dig till mig. Du kan skicka meddelande via Facebook. Jag ber för dig just nu.

 

 

powerforpurpose.blogg.se

Livet med Gud är ett äventyr som du inte får missa. Vi är skapade till att leva i gemenskap med honom som hela tiden gör nya vägar och ger nya uppdrag. Och kom ihåg: Don't look back. You're not going that direction.

RSS 2.0