Tjäna eller känna? Det är frågan

 

Ibland kan jag tänka att vi som kristna är lite lurade. När Jesus sa att ”utan mig kan ni ingenting göra” så menade han verkligen det. Ändå tenderar vi att hela tiden ha så bråttom så jag tror att det är fullt sjå för Jesus att hinna med. Om Jesus hamnar på efterkälken, vad händer då med alla våra stora projekt och fina planer? Tänk om han inte ens hinner komma ikapp oss innan konferensen är över? Var det inte han som skulle vara huvudpersonen för hela grejen?

 

”Bli stilla och besinna att jag är Gud” skrev David i Psalm 46 när han citerade Gud själv. Jag tror att stillhet är en bristvara i vårt samhälle. Men om vi inte är stilla hur ska vi då veta att han är Gud? Hur ska vi veta vem som är Gud? Hur ska vi veta vart Gud är i alla våra planer? Och varför väljer vi hela tiden att ”göra” istället för att ”vara”?

 

Vi rusar genom livet och jag är rädd att vi är mer måna om att tjäna honom än att känna honom. Men var det inte Jesus som sa att han inte längre ville kalla oss tjänare utan vän, för en tjänare vet inte vad hans Herre gör. Alltså vill han att jag ska veta vad han gör! Bara den tanken är ju fantastisk i sig. Han vill att jag ska veta vart han rör sig och vad som är på gång. Men hur ska jag kunna det om jag inte stannar upp och lyssnar in honom? Och om Gud vill vara min vän så behöver jag verkligen lära känna honom. En person som man inte känner kallar man ju inte för vän, då är det en främling.

 

Det finns en rädsla och en sorg i mitt inre. Den sorgen kommer upp till ytan när jag anar att man kan leva som kristen ett helt liv utan att lära känna Gud.

 

Jag är en person som tycker om att göra saker och jag tycker om att dra igång verksamhet. Jag har hela tiden en massa planer i mitt huvud. Nyligen var jag sugen på att starta en ny grej men när jag frågade Gud om det var en bra idé hörde jag honom säga: kom djupare istället. Och när jag bad lite till över det upplevde jag att jag istället för att dra igång något nytt skulle lägga den tiden på att bara vara med Gud. (”Bara” vara med Gud är ett ganska korkat uttryck i sig eftersom det är typ det viktigaste man kan göra och det är inte så bara.)

 

Allting vi gör borde utgår från platsen vid Jesu fötter. Där får jag hans planer och inte mina, hans tankar som är så mycket högre än mina tankar och hans vägar som också är så mycket högre än mina vägar. (Jes. 55) När jag tjänar honom utifrån att jag känner honom blir uppdraget något helt annat. Då går jag i hans takt, vägen blir tydlig och uppgiften blir självklar. Hans hjärtslag blir mina hjärtslag och hans vilja blir min vilja.

”Ge ni dem att äta”

 

Jag slutar aldrig förundras över att Gud har valt att agera här på jorden genom oss människor. Han skulle inte behöva det. Han skulle kunna lösa allt på egen hand. Men på något obegripligt sätt så är han så mån om att du och jag ska vara med. Att hans kraft ska förmedlas genom våra händer och hans ord talas ut genom våra munnar. Att hans kärlek här på jorden ska flöda genom oss.

När man läser om det som brukar kallas för ”brödundret”, när Jesus mättar flera tusen människor med bara fem bröd och två fiskar, börjar det hela med att han vänder sig till lärjungarna och säger: ”ge ni dem att äta”. De svara med att säga att de bara har fem bröd och två fiskar. Jesus hade kunnat uppmana dem att slå sig ner i gräset och titta på medan han helt på egen hand bad Fader om att skapa tillräckligt med mat för den stora publiken. Men istället vänder hans sig till dem och frågar vad de har. Sedan tar han den lilla matsäcken, välsignar den och ger den tillbaka till lärjungarna för att dela ut maten. Och då räcker det och blir över.

Att gå med Gud handlar väldigt mycket om att förstå att det jag har i mitt liv, som jag kan bära fram till Gud, det räcker. Hur litet man än kan tycka att det är. Det handlar också om att våga just ge det till Gud och inte hålla sina talanger, ekonomi, drömmar och gåvor för sig själv för det är när vi överlåter dem till honom som magin sker.

En av de största nycklarna till ett sant liv med Gud är just överlåtelse. Om lärjungarna inte hade gett matsäcken till Jesus hade den inte vuxit till sådana enorma proportioner och blivit till välsignelse för så många. När du ger allt till Gud kan han ge dig allt tillbaka. Han tar det där som du upplever är så svagt eller så litet i ditt liv och så välsignar han det. Och när det sker får du uppleva hur du plötsligt kan börja välsigna andra med det du fått.

När jag ser på mitt eget liv kan jag inte sluta förundras över allt som Gud gör. Men jag har lärt mig att förstå att genom honom är allt möjligt. När jag med min fulla kraft lutar mig mot honom och litar på hans välsignelser över det han har lagt ner i mitt liv, då funkar det. Då vågar jag allt det där som jag i mig själv skulle ligga vaken på nätterna och våndas över. Med Guds välsignelser och lugnande röst i mitt hjärta vågar jag gå in i alla läskiga och fantastiska dörrar som han öppnar.

Idag behöver Gud dig. Idag vänder han sig till dig och säger: "Ge du dem att äta." Låt dig då inte luras att tänka att jag har inget att föra fram till Jesus. Du har massor och ge. Du har massor att bidra med. Lägg det vid hans fötter och låt honom välsigna det och du kommer att förundras över vilka äventyr han kommer att föra dig ut på.

 

 

 

 

powerforpurpose.blogg.se

Livet med Gud är ett äventyr som du inte får missa. Vi är skapade till att leva i gemenskap med honom som hela tiden gör nya vägar och ger nya uppdrag. Och kom ihåg: Don't look back. You're not going that direction.

RSS 2.0