Tjäna eller känna? Det är frågan

 

Ibland kan jag tänka att vi som kristna är lite lurade. När Jesus sa att ”utan mig kan ni ingenting göra” så menade han verkligen det. Ändå tenderar vi att hela tiden ha så bråttom så jag tror att det är fullt sjå för Jesus att hinna med. Om Jesus hamnar på efterkälken, vad händer då med alla våra stora projekt och fina planer? Tänk om han inte ens hinner komma ikapp oss innan konferensen är över? Var det inte han som skulle vara huvudpersonen för hela grejen?

 

”Bli stilla och besinna att jag är Gud” skrev David i Psalm 46 när han citerade Gud själv. Jag tror att stillhet är en bristvara i vårt samhälle. Men om vi inte är stilla hur ska vi då veta att han är Gud? Hur ska vi veta vem som är Gud? Hur ska vi veta vart Gud är i alla våra planer? Och varför väljer vi hela tiden att ”göra” istället för att ”vara”?

 

Vi rusar genom livet och jag är rädd att vi är mer måna om att tjäna honom än att känna honom. Men var det inte Jesus som sa att han inte längre ville kalla oss tjänare utan vän, för en tjänare vet inte vad hans Herre gör. Alltså vill han att jag ska veta vad han gör! Bara den tanken är ju fantastisk i sig. Han vill att jag ska veta vart han rör sig och vad som är på gång. Men hur ska jag kunna det om jag inte stannar upp och lyssnar in honom? Och om Gud vill vara min vän så behöver jag verkligen lära känna honom. En person som man inte känner kallar man ju inte för vän, då är det en främling.

 

Det finns en rädsla och en sorg i mitt inre. Den sorgen kommer upp till ytan när jag anar att man kan leva som kristen ett helt liv utan att lära känna Gud.

 

Jag är en person som tycker om att göra saker och jag tycker om att dra igång verksamhet. Jag har hela tiden en massa planer i mitt huvud. Nyligen var jag sugen på att starta en ny grej men när jag frågade Gud om det var en bra idé hörde jag honom säga: kom djupare istället. Och när jag bad lite till över det upplevde jag att jag istället för att dra igång något nytt skulle lägga den tiden på att bara vara med Gud. (”Bara” vara med Gud är ett ganska korkat uttryck i sig eftersom det är typ det viktigaste man kan göra och det är inte så bara.)

 

Allting vi gör borde utgår från platsen vid Jesu fötter. Där får jag hans planer och inte mina, hans tankar som är så mycket högre än mina tankar och hans vägar som också är så mycket högre än mina vägar. (Jes. 55) När jag tjänar honom utifrån att jag känner honom blir uppdraget något helt annat. Då går jag i hans takt, vägen blir tydlig och uppgiften blir självklar. Hans hjärtslag blir mina hjärtslag och hans vilja blir min vilja.

Cami
2018-03-27 @ 21:20:37
URL: http://throughsignsandwonders.wordpress.com

Amen syster! Well put eller väl skrivet!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

powerforpurpose.blogg.se

Livet med Gud är ett äventyr som du inte får missa. Vi är skapade till att leva i gemenskap med honom som hela tiden gör nya vägar och ger nya uppdrag. Och kom ihåg: Don't look back. You're not going that direction.

RSS 2.0