Jag hade en gång en tavla där det stod ”Sjömannen ber inte om medvind - han lär sig segla.” När jag var ganska liten hade vi en segelbåt. Jag har vaga minnen av våra seglatser men det jag minns var att när det lutade som värst gick det som snabbast. Medan min mamma satt och var bekymrad över lutningen njöt pappa av att få full fart i seglen. När det skulle till att slås, byta sida på seglet, blev det lite tumultartat ombord. Pappa gav oss besättning skarpa kommandon och det var viktigt att göra rätt för att inte trassla till saker och ting men rätt var det var så var seglet åter i rätt läge och båten tog fart upp mot vinden så att skummet yrde om fören. När vi däremot åkte i medvind gick det sakta. Vi guppade fram på dyningarna och tyckte det var allmänt tråkigt

Och visst är det väl lite som livet. När vi seglar i medvind händer det inte så mycket. Lugnt och säkert. Så plötsligt vänder vinden. Saker och ting börjar gå en emot. Det blir tufft och kämpigt. Och precis där, mitt i det jobbiga händer det något med oss. När vi bestämmer oss för att inte ge upp utan istället tar tjuren vid hornen och rider ut stormen, då växer vi. Då utvecklas vi. Du ser det inte alltid förrän efteråt, när du kommit ut på andra sidan. När du är mitt i stormen vill du inte höra att stormen är bra för dig. Du vill bara komma därifrån. Men när du kommit vidare kan du plötsligt se att du kommit ut som en annan människa. En klokare människa, rikare. Rik på en erfarenhet som du kan använda för att hjälpa både dig själv och andra.

När mitt liv föll ihop som ett korthus önskade jag att jag bara fick vakna upp och se att allt var en mardröm. Jag önskade att någon kunde lyfta upp mig, ur mitt liv och sätta ner mig i någon annans. Istället fick jag lära mig att kämpa. Att ta en dag i taget. Jag fick lära mig att släppa besvikelser, lära mig att förlåta och att sluta älta...listan kan göras lång.

Så jag har slutat be om medvind för idag kan jag se tillbaka på min resa och tacka Gud för motvinden. Mitt i den fick jag lära mig att hissa mina segel och att inte ge upp. Idag kan jag till och med välkomna motstånd för jag vet att när det kommer har jag chansen att lära mig något nytt.