Om man skulle ställa tio personer framför en målning och be dem beskriva tavlan skulle man förmodligen få tio olika beskrivningar av konstverket. Vad är det som gör att olika människor ser olika saker? Förmodligen personens utgångspunkt, kontext men också perspektivet från vilket man beskådar verket.

Perspektiv kan också avgöra våra vägval. När vi t.ex. bara ser de hinder som vi har precis framför oss kan vi bli frestade att ta långa omvägar för att ta oss runt våra problem, när Gud egentligen vill att vi ska gå rakt på. För om man skulle zooma ut den scen som vi befinner oss i från ett fågelperspektiv skulle vi förmodligen se att de där hindret som ter sig gigantiskt framför vår näsa egentligen inte är så särskilt stort. Vi skulle förmodligen också se att det bakom hindret väntar öppna fält. Problemet är att du inte ser vad som finns bakom när du står mitt framför ett hinder.

När Elia i Bibeln ber om regn säger han åt sin tjänare att gå ut mot kanten av berget och blicka ut mot havet för att spana efter regn. Han skickar iväg honom sex gånger utan resultat. Varje gång kommer tjänaren tillbaka utan att ha sett något. Men så den sjunde gången säger han att han ser ett moln stort som en manshand. Ett litet lilleputt moln. Men det räckte för Elia. Då visste han att regnet var på väg. Och mycket riktigt. Inom kort så öppnades himlen och regnet vräkte ner.

Varför började Elia be om regn överhuvudtaget, fast de var mitt inne i torkan? För att han hörde bruset av regn. Ja det var vad han sa. Han ”hörde” bruset av regn. Hur kunde han göra det? För att Gud lyfte honom upp så han såg och hörde från Guds perspektiv och då visste han plötsligt vad som skulle komma. Då såg han inte bara här och nu, han såg längre och högre.

På samma sätt vill Gud göra med oss. Ibland när jag är i bön är det som om Gud säger åt mig att lyfta blicken, att spänna ut mina vingar som örnen och lyfta lite från marken, så att säga. Då börjar jag se från ett annat perspektiv, ett högre perspektiv. När Gud kommer och lyfter oss till hans höjder får vi plötsligt se det han ser. Landskapet förändras. Mina bekymmer tycks krympa. Öknen börjar blomstra och det som varit dött får liv.

Det är så lätt att fastna i det vi har precis framför näsan men Gud vill ge oss uthållighet och hopp. Han vill visa oss att det kommer något annat. Det kommer en förändring men du kan inte se den om du bara stirrar framför dig. Du måste lyfta blicken och be Gud att lära dig se längre, vidare och i ett större perspektiv. Se med hans ögon och höra med hans öron och inte fastna i detaljer som vill störa och dra vår uppmärksamhet bort från Guds vägar. Precis som örnen får vi spänna ut våra vingar och lyftas upp på högre höjder för därifrån får livet ett helt annat perspektiv.