Under många år ägde jag ingen TV men så för två år sedan fick jag för mig att köpa en ny TV och började titta. Det första som slog mig var att jag tyckte det var roligt att titta på reklam. Ett ganska pinsamt konstaterade av en mogen människa som mig. Det var så länge sedan jag hade sett reklam så jag tyckte det var roligt att se den. Ganska fort tröttnade jag dock när samma reklamsnutt upprepades om och om igen. Då började jag istället känna mig hjärntvättad av detta upprepande av propaganda. Känslan av att inte riktigt kunna värja sig var oerhört irriterande.

Reklambranschen har förstått att om du matas med ett märke tillräckligt många gånger kommer du omedvetet välja det märket när du står i din varuaffär och undrar över vilket fabrikat du ska välja. Ganska obehagligt om man tänker efter. Vi tror att vi väljer själva men det gör vi inte.

Om du kliver in i en gymnasieklass och tittar hur tjejerna ser ut så har 18 tjejer av 20 samma frisyr. Och 18 av 20 har exakt samma modell på jeansen. Varför är det så? För att vi påverkas av omgivningen och vi vill inte känna oss utanför. Och för 100 år sedan typ, när jag gick på gymnasiet var det precis lika. Alla tjejer hade permanentat lejonburr med 7 kilo hårspray. Jag tror att det är fler än jag som känner tacksamhet över att det modet passerade ganska fort.

Somliga brukar hashtagga sina bilder med ”no filter” när de lyckats riktigt bra med ett foto. Men kanske är det just det vi behöver, ett filter som hjälper oss att sortera allt vi tar in. Ibland kan jag komma på mig själv med att känna mig både tjock och ful efter att jag har tittat på någon såpa där alla kvinnor från 18 till 70 år ser ut som Barbie. Det skrämmer mig att jag trots mitt sunda självförtroende kan tänka på det sättet. Men det är faktiskt då jag märker att jag har ett filter. Jag har en röst i mitt hjärta som genast viskar att jag är vacker och underbart skapad och att jag faktiskt duger som jag är.

Mitt filter är Gud. Han är så bra för han har lärt mig att jag inte behöver vara som alla andra och jag behöver inte tycka som alla andra. I tider där grundläggande värderingar och sunt förnuft ifrågasätts är jag så glad att jag kan gå tillbaka till grunderna. Vad var det nu Gud sa? Och där hittar jag tryggheten i att vara den jag är. Jag behöver inte följa varje trendig vind för att alla andra gör det. Jag står på Guds ord och känner mig trygg. Jag får simma mot strömmen och tåla att kanske bli ifrågasatt ibland. Och jag behöver inte permanenta håret även om alla mina väninnor skulle få för sig att göra det igen. Och det känns riktigt skönt!